Det är mycket som har hänt i mitt liv
Vissa känner till vad jag ska berätta och vissa inte.
DEL 1
När jag var liten så kände jag ofta att något inte stämde, jag hade ingen pappa som alla andra hade.
När jag växte upp så kom min pappa ung varje halvår och hälsade på, och betedde sig väldigt konstigt men jag brydde mig inte så mycket eftersom jag var så glad att min pappa äntligen kommit hem igen, ialf för en liten stund.
I senare ålder hittade jag ett brev från min pappa i en låda hemma, och det visade sig att min pappa suttit i fängelse för sexuella övergrepp på min halvsyster.
Detta gjorde ju såklart att jag mådde jättedåligt, detta redan i 10 års ålder, gick ofta hem från skolan och grät för jag saknade min pappa. Jag visste att han aldrig gjort det dem anklagat han för!
Tror att han satt inne i 4 år innan han släpptes. Och snälla ni som läser säg inget dumt om pappa, jag återkommer senare till han.
Min mamma träffade en kille, som jag inte ens minns namnet på. Han bodde hos oss ganska många år.
Och jag och min bror var väll inte speciellt glada över detta, men mamma var glad och det var viktigast.
En morgon så stod mammas kille i köket och diskade, medans min bror precis gick ut med våran dåvarande hund.
Han kommer in till, jag ligger i soffan som jag hade i mitt rum och kollade tv, jag var kanske 11 år, allt är väldigt suddigt.
Han sätter sig på golvet jämte, och knäpper upp mina byxor och säger att jag ska få känna något skönt, jag som 11 årig fattar ingenting.
Han tar handen på håret mellan benen, och precis då kommer min bror tillbaka, man hör dörren öppnas i hallen. Jag knäpper byxorna snabbt, och undertiden så säger idioten, säg inte detta till din mamma för hon kommer bli ledsen och det vill du väll inte.
Som barn vill man absolut inte göra något så ens mamma blir ledsen, så nej jag sa inget, och har fortfarande inte sagt det.
Jag springer till skolan, låser in mig på toan och börjar fatta vad som har hänt.
Mår jättedåligt. Men förtränger det ganska snabbt.
Killen bor ju fortfarande kvar och jag vägrar säga nått till mamma, så hon tror ju att allt är som vanligt.
Vi flyttar till ett hus, killen flyttar ju såklart med.
Men han och vi barn gick lixom inte ihop, allt blir bara värre och värre.
Jag har ju allt i bakhuvudet och jag tror än idag att min bror känner att något inte stämmde, han ser att jag lider när jag är i samma rum som han.
Ofta slagsmål med han. Tillslut så fungerar det inte längre, mamma ser att vi mår dåligt och de separerar.
Tyvärr var vi då tvugna att sälja huset eftersom mamma inte hade råd att ha kvar det själv.
Vi flyttade då tillbaka in till stan.
Allt är bra, bara vi tre igen.
Men sen börjar det komma krypandes i mig, och har svårt att släppa att mamma haft en kille i närheten som gjort mig så illa. Men hon kan ju inte veta.
Hej!
hopps du får en fin fredag
jag har 2 tävlingar jag vill tipsa om
den första är en hemlig vinst tävling värt 100 kr
Den andra är en tävling där 3 st vinner 100 kr på nelly.com du hittar länk till den tävlingen här
http://enlitentax.blogg.se/2009/january/kan-inte-sovavi-kor-igang-en-till-tavling.html
usch låter som att det var verkligen jobbigt. vet hon något idag. kanske var skönt at tskriva av sig lite ibloggen.vstarkt gjort
sköt om dig.
Oj, jag vet inte vad jag ska säga!
okej... finner inga ord över detta. hoppas du mår iaf
okej "spännande" fel ord. men jag tycker din blogg e bra :D så den kommer jag följa :D
Oj! Starkt att du kan skriva om det, måste varit svårt. Vad hemskt, stackare! Det där är sånt som man önskar att ingen borde gå igenom.
Sv: Hur vågade du då beställa det? :)
Vilken fin blogg. Du verkar skriva så ärligt.
Rakt från hjärtat.
Oj, jag säger som dem andra.. mycket starkt av dig! Hoppas du mår bättre, usch vad hemskt.. finner inga ord.
